I den dova tystnaden

Klockans tickande ljud i den täta tystnaden
Rödhaken utanför på sin frusna gren
Ställer mig stundvis utanför bruset
Bruset som kan kväva, ta andan
Vaggas då av det monotona tickandet
Den dova tystnaden ute bland träden i skogen
Lyfter blicken, lyfter hakan
Iakttar som om jag svävade ovanför, osynlig, genomskinlig
Det suddiga blir skarpare, det snåriga rätas ut
Likt en lättande dimma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s