Gråhetens gömmor

Gråheten som gömmer en melankoli
Ett lugn, eller mera en längtan
Som ett tyst mörkt vakuum
Ser trötta blickar och trötta själar
Hör ord som döljer känslor som inte är färdiga, ord som riktas fel
Vårda dem med varmt hjärta, tänker jag men vet att värmen kan vara svår att hitta
Iakttar fundersamt med en bekymrad blick
Vilar i gråheten

Annonser

Skillnaden

När jag ser ser jag så mycket mer än när jag tittar
När jag lyssnar hör jag så mycket mer än när jag hör
Där bakom gömmer sig det väsentliga

Andetagen

Ord kräver tystnad, skriver jag i mitt block
Tankar behöver tystnad

Tar djupa andetag
Lär mig det nu
För där i magens djup finns känslorna
De som behöver kännas, få bli hörda
Med andetagen lyfter de, likt maskrosens frön som flyger i vinden
Känslor som känns
Tankar som virvlar
Ord som förklarar

När bruset tystnar

Orsak och samband som visar sig tydliga
Ordet varför som får svar, förklaringar
Som den sista pusselbiten som läggs när bilden blir hel
Vill ropa ut svaren till alla omkring mig
Trycker händerna mot mitt bröst, viskar ´du vet, det räcker´

Lär mig att lyssna på det som bor inne i hjärtats små rum
Hjärtat som så ofta överröstas, försvinner i allt brus
Bruset som känns påträngande, envist
Tidvis så svårt att höra hjärtat och ge det plats

Tystnaden som hänger över horisonten
Tystnaden som tystar bruset
Hjärtat hörs, känns, berättar
Jag lyssnar
Lär
Förstår

De som gör jag jag

Mormors köttbullar i len gräddsås
Kokt potatis under tygduk i porslinsskål
”Vad tror ni det är för efterrätt” frågar mormor förväntansfullt i veckad kjol och skrattgrop
”Kom nu och sätt dig” säger vi, alltid
Morfars frågor om vad skolan lär
Alltid välklädd, påläst och Pommac i skafferiet
Vila mätt på sängen med grönbrunt överkast bredvid syster med Året Runt på nattygsbordet

Minnen av det som var flimrar förbi
Jag svävar ovanför minnet, ser det
Förutsägbarheten, den som skapar trygghet
Enkelheten
Minnen som betyder, som bevaras i hjärtat
De som gör jag jag

Så självklara

DSC_5051Sommarens svanungar med vingslag som lyfter
En svag vind som seglar förbi min kind, en hårtest som letar sig framför ögat
Dov doft av jord och vemod
Löv som drar sin sista suck, hänger kvar en stund till
Släpper sedan taget, faller
Lägger sig som ett varmt täcke över allt det som var, det som skett
Samtidigt som de vitnande svanungarna simmar ut, ut till det som ska ske
Kontrasterna, de som är så självklara, så enkla
Känner lättheten i hjärtat att se dem, verkligen se dem
Lyfter blicken
Ler